missimone

Här är det föräldrarna som mått värst. Sambon kom hem i måndagsförmiddag då han kände sig risig i buken och mådde illa. Jag hade på kvällen innan gått och lagt mig tidigare då jag började må lite illa. Men iom att jag är gravid så tänkte jag att jag bara blivit känslig mot något jag ätit. Det visade sig att illamåendet och det onda i magen höll i sig för mig på måndagen också. Men det blev aldrig så illa att jag behövde kräkas och jag kunde hålla en rätt bra fasad här hemma. Noomi Li var ju hemma från dagis för att ha en feberfri dag. Hon fick feber i helgen, som mest 39,1 men det märktes inte på henne och när hon vaknade på måndagsmorgonen så var all feber borta. Skumt...

 

Så sambon fick springa på toan och han sov väldigt mycket på måndagen. Jag mådde ju som sagt lite skruttigt och fich ha en superaktiv skrutta med mig hela dagen och mitt tålamod testades några gånger men över huvudtaget gick det bra. Tyvärr hade ju ingen av oss någon matlust(inte ens NL) så Noomis diet bestod av lite soppa och smörgås,juice, yoghurt till frukost, välling, några pepparkakor(då vi bakade igår hon och jag) typ 2 apelsiner och en isglass(som hon blivit lovad eftersom hon typ var "sjuk") Det visade sig vara ett stort, sockrigt misstag haha. Hon somnade väl in vid en 21.15 efter att ha legat och bluddrat och vänt ut och in på sin säng och sprungit upp några gånger från vi la henne vid 19.15. Hon fick en riktig sockerkick. När man kom in till henne för femtielvte gången för att säga godnatt så smilade hon upp sig, bluddrade på om alla sina kompisar och hade så stora ögon att jag blev lite orolig ifall hon fått i sig kaffe av misstag. Hon såg väldigt drogpåverkad ut...Läskigt;-).

 

Så eftersom Noomi Li är väldigt energisk i vanliga fall så kommer den dieten inte förekomma igen. Hon får nästan aldrig dricka sött i vanliga fall, kan bli någon gång om vi är borta eller om vi unnar henne det en helg. Glass blir det eventuellt på helgen om vi kommer ihåg(eller hon) och yoghurt brukar vi ge henne lite fetare med färska bär i stället. Man märker verkligen vilken skit man handlar hem när man känner sig lite sämre. Proviva, fruktyoghurt, vitt bröd och glass. Helt sjukt.

 

Så nu återgår vi till att få socker ifrån frukt som vanligt.

 

Idag känns det bättre men ändå skruttigt i magen.  Har fått i mig lite soppa och risgrynsgröt. Men ikväll blir det hemlagad mat. Lax med mos är ju en bra början för oss skruttar. Hoppas verkligen att lilla hjärtat klarar sig från magsjukan, vi har tvättat oss noga och använt antibacteriell sprit. Men NL är ju väldigt kramig och pussig så det har varit svårt att inte mysa med henne. Men det var ju hon som klagade lite på magont i fredagskväll tror jag, så det känns som det är från henne det kommit bara att det inte slog ut ordentligt på henne. För på dagis går det ju magsjuka, så det vore ju konstigt om vi får det först och hon sen. Så jag hoppas det är över för oss nu.

 

I helgen har vi annars fått mycket gjort. Jag o syster var ju på IKEA i lördags och jag fick hem mina möbler som jag tjatat om. Ja jag fick tänka om om möbeln i "hallen" för den hade jag tydligen bara mätt höjden på och inte bredden. Den var för bred på vår vägg. Så vi åkte till Jysk och hittade en ny möbel som blev jättebra. Är inte riktigt klart där då jag har lite hyllor och krokar att fixa men jag är jättenöjd med allt som blev gjort.

Sovrummet är jättemysigt nu när vi fick dit en byrå. Och köket har äntligen fått dit sina Plurahyllor som jag kallar dem. Ser mer bebott ut nu köket och det levde verkligen upp. Jag är supernöjd. Man kan tacka graviditeten till mycket, man får tummen ur till många saker, då man bygger bo.

 

Som jag har sagt innan så har ju Noomi Li börjat prata som tusan nu. Det är såå roligt. VIsst vi förstår hälften men hon försöker och det är så roligt att hon vill härma ord och hon är jätteduktig. Men hon är också väldigt bestämd vår lilla skrutt. Så pass att man kan bli tokig för mindre. Speciellt ska hon bestämma vart hon ska sitta när man ska klä på och göra tofs osv. Ofta tar det en lång stund innan hon är nöjd med sitt val " Noomi sitta här" flyttar sig en bit bort" Noomi sitta här" Springer till andra sidan rummet "noomi sitta här" Ska vi byta blöja så är det superviktigt att hon får klättra upp på pallen först och sen bli lyft i ett stort hopp, annars så blir det sprutande tårar och bensprattel. När hon ska lägga sig i sin säng då får man inte lyfta in henne i sängen utan hon ska hoppa upp i sängen, eftersom jag säger "hopp i säng nu" Det tar också en stund eftersom hon ännu inte är superbäst på att hoppa upp på saker. Råkar man bära i henne i sängen så krälar hon ut eftersom hon är i en period där det är "KAN SJÄLV" fast Noomi säger "Ja kan det nu" Sen det om att hon ska vara med överallt, speciellt i köket. Så fort man så bara sätter på kranen så kommer hon med sin pall och ska klättra upp. Hon är såå nyfiken, och visst jag tycker om att ha med henne när det går men ibland är det mycket i görningen och plattor som är på och knivar som är framme och då vill jag helst ha henne en bit bort. 

 

Så ordet nej eller lyssna på mig, det fungerar inte för Noomi när det gäller mig. Så om jag testas nu innan barn nummer två så är det tydligt. Det är ju en himla tur att hon är hur mysig och go och härlig mestadelen. Men visst är det jobbigt att tjata, och höja rösten och blir ledsen och bli arg och göra henne ledsen och arg. Men vi får båda erfara att man inte alltid kan få som man vill:)

 

Kände nu på eftermiddagen att jag fick lite mer energi. Kan vara att jag tog mig ut och iväg för att hämta skrutt från dagis. Så skönt när man känner energin komma tillbaka. Jag hoppas att imorgon är vi alla OK igen. Jag ska ju sitta hela dagen och plugga på skolan, så jag måste ha orken, annars blir det lätt att man fastnar här hemma istället och det vill jag inte.

 

Graviditeten rullar på även om jag tycker tiden gått lite saktare några veckor om man jämför ett tag, då gick det så himla fort. Magen har inte växt nämnvärt sen sist men jag försöker få med en bild till er trogna.

Jag har ju något som jag minns från sist och det kallar jag "myrben" Det är som att det kliar i benen, inuti dem och det till den grad att när det blir som värst så får sambon sitta och karateslå mig på benen så hårt han kan för att jag ska få lindring. Detta minns jag från sist som sagt men det var i slutet om jag inte minns fel och detta har jag nu haft sen jag blev gravid. Jobbigt värre, men vad får man inte ta för att få något så underbart i slutändan?

 

Annars mår jag bra nu, mindre om knappt några ordentliga hormontjutdagar.Jag känner mer energi och jag ser fram emot saker. Vi har blivit riktigt duktiga på att hålla iordning och alla städar efter sig. Disken blir undanplockad direkt så den inte ligger och tråkar upp diskbänken(mitt krav) och till och med när vi nu varit sjuka så har vi tänkt på att hålla iordning. Det känns skönt. För man blir ju lite speciell som gravid...;-)

 

Barnet i magen gör sig påmind mycket. Mest på kvällar såklart och ibland är det lite mindre. Men igår låg den och boxades rejält när jag låg i sängen och kollade på Play. Måste ju tipsa om programmet Historieätarna på SVT1. Den med Erik Haag och en till tjej som jag tyvärr inte minns namnet på nu. Jätteintressant och roande program. Jag tänker inte beskriva programmet i detalj, Kolla in det så får ni se:)

 

Så jag försöker avsluta här och ber om ursäkt att jag var sen med inlägg men jag har inte orkat.

Nu ska jag mysa med familjen lite.

 

Vår fina tjejjas första dagisbild <3

Köksdelen före och efter.Ska inhandlas fina grejer att ha på den:)

 

Baka baka liten kaka 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag väntar sista delen ur Twilight. Känns som en evighet sedan man för första gången såg Bella och Edward och blev helt fast i böcker och filmer. De senaste filmerna har man väl inte rusat till bion direkt för att se men visst vill man se dem. Har ju läst böckerna så jag vet ju också hur allt slutar, no surprises där, men det ska väl ändå bli skönt att få ett avslut på denna hysteri. Skönt för skådisarna om inte annat...

 

Men det ska iaf bli jättemysigt att träffa två fina tjejkompisar på mat och bio ikväll. Det ser jag fram emot.

 

Helgen har varit bra. Julmarknad och fika på stan har vi hunnit med. Vi fikar aldrig på stan så det kändes lite lyxigt. Dyyyrt som fan. Så jag förstår varför det inte sker så ofta. Noomi ville ju mest dricka sin Mer och leka med maten så hon var inte så imponerad. Jag fick bara en sån där myskänsla i kroppen och njöt av mat och sällskap.

 

Just det ja, jag har ju jobbat!! Torsdagen och fredagen gick jättebra och det var sååå roligt! Man kände sig helt hög efteråt och hade jag fått så hade jag kunnat jobba hur mycket som helst. Har iaf hintat om att de gärna får ringa om det krisar sig, jag kommer ju vara sååå uttråkad efter skolan och då är det skönt att ha lite att pyssla med. Och som sagt, det var kul, de gamla ICA takterna satt i och att lära sig kassan igen var a Piece of Cake.

 

Och vi var ju där och extrajobbade för resten av bemanningen var på Handelsgalan. Det blev full pott för Ica Strömmen, K blev bästa medarbetare och C blev årets ledare...Yeeey!

 

Denna vecka ser jag också fram emot, förutom att jag har en del arbeten i en kurs som ska in och jag får panik över dem. Visst om jag skulle nöja mig med ett visst betyg men jag kämpar ju för ett lite högre och då måste insatsen vara utöver det som alla klarar. Så jag får hoppas att jag får igång tanke och skrivarknölarna så jag blir nöjd.  Denna kurs jag pratar om känner jag egentligen är jätteintressant, men p g a hur jag har mått första halvan så känns det som att jag inte lagt den tiden jag borde och har liksom aldrig kommit in i det ordentligt. Men vi får se. Som sagt, egentligen är ju betyget bara en del för en själv. Arbetsgivare tittar ju oftast inte på det. Huvudsaken att jag lär mig det jag ska.

 

Så till helgen blir det IKEA. Få handla mina möbler som jag suktar efter. Kommer bli skillnad på torpet;-)

Sen lite egenmys med syster är väl inte heller fel.

 

Men veckorna rullar på. Jag måste tänka till en gång för att veta vilken vecka jag är i. Och nu är det halva vecka 21, snart 22 och om någon vecka blir det återbesök hos MVC. Då får vi höra hjärtljud och ta lite andra prover, järnet ska bli intressant att se. Som sagt, min energi nu och då går ju inte att jämföra men ändå känner jag mig lite mer off än jag borde. Vi får se.

 

Har ju börjat få min efterlängtade städmani igen, nu när energin är här. Känns så skönt att man har orken och man kan titta sig omkring här hemma och känna sig såå nöjd. (förutom dammhelvetet) Vi storstädade hela familjen igår och man gick runt efteråt och bara njöt, men sedan på kvällen när jag skulle lägga mig, vad ser jag, jooo miljoner dammkorn som redan hunnit lägga sig på nattygsborden fast de våttorkades för några timmar sedan! Vafalls!! Detta gör mig galen, damm och smutsiga skåpsluckor och fingeravtryckskladdiga vitvaror...Urk! Så det blir nog att gå och torka 24/7 för att jag inte ska bli mentalsjuk. Eller så är det det jag redan är?

 

Magen växer på, tycker jag iaf, i vissa kläder ser jag nästan färdig ut. Men jag vet ju att den ska växa sig typ 3 gånger så stor så jag kan ju passa på att njuta nu, när jag kan andas och fortfarande ta på mig skor och jag ser mina fötter någorlunda bra.

 

Krabaten lever runt i magen. Jisses vilken skillnad från Noomi..hon började ju buffa lite lätt i vecka 22 och sedan kände väl Rille i vecka 24 och sedan blev det väl lite mer rörelse. Men den här gången har jag känt sedan vecka 12 kanske att något lever runt i magen och sparkarna kom i vecka 17-18. Men det kan ju också bero på hur livmodern ligger. Jag tycker det är jättemysigt. Igår låg jag och tittade på hur magen skakade av de små sparkarna. Man kan ju inte annat än att bli nyfiken vad det är för en liten därinne?

 

Har satt klädstopp iaf. Även om jag tror starkt på en kille så kan det ju bli en tjej och nu finns det både kill och tjejkläder för nyfödda så det räcker och blir över. Och jag vet ju hur man blir, får man en tjej så vill man inte ha neutrala färger i början, då vill man sätta på rosa och lila och puttinuttigt.Och mina neutrala kläder jag köpt, de osar killkläder långa vägar. Vitt, grått,gult och turkost.

 

Nej nu ska jag runda av och försöka sätta mig med en kaffe och pluggeri. Hoppas att poletten trillar ner och allt faller på plats hur jag vill lägga upp allt.

 

Jag hoppas iaf att ni har haft en superfin helg och får en härlig vecka. Vi får se när bloggsuget kommer igen, men garanterat måndag, kanske något innan?

 

Lite bilder får avsluta som vanligt.

 

 

Inte så stor skillnad från veckorna innan ser jag nu, men den känns större:) Vecka 21 (20+4)

 

 

Igår fick jag sätta på bilen på morgonen innan vi tog på oss ytterkläderna och skrapa bilen...idag var det 8 plusgrader när vi vaknade....

 

Jag måste säga att för tillfället, trots mer blåst och regn så föredrar jag att det är plusgrader. Lättare att veta vad jag ska ta på lillfisen på morgnarna. "Aha blött och plusgrader, då blir det fodrat regnställ." "Oj det ligger på nollan nu, hmm undrar hur det blir om några timmar, är det dags för overall, njaaa, hmm beslutsångest!!" Jag kan meddela att jag ännu inte använt overallen, hon har en tunnare på dagis de kan ta om de krisar. Men samtidigt har hon ju termobyxor och tjock jacka när det är kallt och jag vet inte vad skillnaden är riktigt. Men vi mammor verkar oerhört rädda för att ta på overallen för tidigt haha.

 

Den här graviditeten är inte alls som min förra...Min förra var en drömgraviditet där jag slutade må illa i vecka 11, och framåt vecka 20 så gick jag som på moln varje dag. Hade två hormonutbrott på hela den tiden, dvs 41 veckor. Nu får jag vara glad om jag går en dag utan att böla för att jag tror världen ska gå under.....

Det är skitjobbigt och jag har fått för mig att mitt psyke påverkar Loo i magen och då blir jag ännu mer upprörd. Men jag reagerar otroligt starkt på saker och har väldigt lätt till tårar. 

 

Jag vet också att sist så blev jag gravid runt jul, och jag gick hela tiden mot ljusare tider, varmare väder och vem blir inte lätt i sinnet av sol? Denna gång är det precis tvärtom, jag blev gravid i högsommaren, och går mot mörkare och mörkare tider. Det märks kan jag säga...

 

Visst jag ser jättemycket fram emot jul och den lilla ljusglimten men sen fram till födseln känns det väldigt grått och trist just nu. Men jag tror och hoppas att mitt sinneslag kommer ändra sig fram det lider. För jag är mer glad än upprörd, jag älskar min familj och mina vänner, men det kommer dippar där jag tänker otroligt mycket och där jag känner mig ensammast i världen, där den enda som verkligen bryr sig om mig är Noomi Li och lillen i magen. Jag känner mig ensam för att ingen förstår mig, ingen vet vad jag känner och ingen kan hjälpa mig. Denna känsla är vad som dyker upp när det är som värst. Alltså jag mår inte så jämt. Men eftersom minsta lilla missuppfattning mellan mig och någon gör att hela min värld rasar för tillfället så är det väldigt psykiskt påfrestande. Samtidigt komiskt, för jag vet att jag kommer kunna skratta åt detta vartefter, och jag vet egentligen att jag kommer känna mig mer och mer harmonisk också. Jag är bara så otålig.

 

Som idag t.ex, tänker jag på framtiden så spritter det i kroppen och jag känner mig jättehärlig i kroppen. Medans jag igår kväll, grät mig själv till sömns och vägrade låta sambon trösta mig trots att han så gärna ville, "Det är ingen som förstår mig ändå, alla ni bara tänker på sig själva och era behov, ingen som tänker på miiiiiiiig...brööööööööl" Hahahaha...alla var idioter innnan jag tillslut somnade. Istället för att räkna får så räknade jag idioter;-)

 

Jag kan prata med sambon om mina känslor och känsloutbrott och han försöker verkligen förstå. Nu händer de ju desto oftare än sist så han har liksom inte haft något val. Jag har också lätt för att be om ursäkt till folk om jag känner att jag varit helt knäpp och orättvis emot. Men det är klart att jag reagerar på saker som jag utan graviditet kanske inte skulle lagt ner tid på(konflikträdd som jag är) men nu blir jag att jag mer måste säga som jag känner och om jag blir arg för något. Det minns jag iofs från sist med första tiden, sen blev jag ju lugnare och brydde mig inte så mycket om saker...Ohh please låt det bli så nu med!!

 

Nog pratat om det. 

 

Igår kom mamma hit, vi hade det jättemysigt med kortspel och skratt. Jag önskar att hon kunnat stanna hela dagen idag också när Noomi är på dagis, men då får jag inget pluggande gjort och det är prio 1. Igår satt jag väldigt länge med mina uppgifter, men lusten och självförtroendet för vad jag åstadkom var noll så det blir att försöka hugga in igen och få till det. Men det känns bättre idag iaf.

 

Åh såg på Sjukhuset igår, den svenska realityserien. Då var det en liten bebis som hade kommit i vecka 23!!! Den var så liten och pluttig och jag hoppas den kommer överleva. Men samtidigt blev jag förundrad att den ändå var så pass stor, alltså att bebisen jag har i min mage ungefär är lika stor som den som kom ut. Den såg ju ut precis som vilken bebis som helst, fast i miniformat. Hur får de plats där inne?? Jag tycker egentligen att det är helt sjukt att man inte känner av de mer än man gör. Jag känner ju nu hur den vänder och vrider sig, sparkar och hickar. Men det borde ju kännas otroligt mycket mer med tanke på hur "stora" de faktiskt är. Det är iaf underbart att vara gravid, trots mitt "syndommighumör" Man har ju sitt lilla knyte med sig överallt och det är en trygghet och en härlig känsla. Det ska bli så underbart att snart få ha två härliga ungar omkring sig.

 

För som jag sa i inlägget innan. Mina utbrott mot Noomi är nästan obefintliga. Jag irriterar mig inte på samma sätt, utan kan ta det lugnt och jag märker att hon lyssnar mer och hon känner av att jag är mer lugn och trygg. Det är skönt för tålamod är ju det viktigaste en förälder kan ha...förresten det önskar jag mig mer av i julklapp. Det kan nog behövas framöver;-)

 

Nu skiner solen lite också, det kan nog bli en härlig dag detta, trots att jag kommer spendera den inomhus i skolböckerna. På tal om det, ska hugga in i det nu. Har ansökt till fortsatta studier i vår, dock endast en kurs men det ser jag fram emot. 

 

Sen måste ni önska mig lycka till imorgon och på fredag, Ica Strömmen, here I come. Ska bli superkul!!

 

Lite bilder på Noomi Li och mormor.

 

KRAM!

 

 

 

 

 

Ännu en vecka har gått och tyvärr bara ett inlägg denna vecka också. Kommer blogga oftare vart det lider, don't worry. Sista tiden kommer jag ju gå hemma och tråka så då blir det ju lite oftare  p g a den anledningen också såklart. Men nu har jag en massa andra måsten och då hinner jag inte sitta här så mycket tyvärr.

 

Men nu är det Måndag och då tar jag mig tid.

Idag är även veckomagbilden, just nu är jag så proppmätt(åt sen frukost) så då kommer ni säkert få en mer rättvis bild av hur jag känner mig och ser ut. Jag tycker jag är gigantisk för att bara vara i vecka 20 men det kommer sig inte riktigt ut på bilderna, får väl snart skaffa mig en hjälpare som kan ta en rättvis bild.

 

Iaf igår kom det som vi alla väntat på...eller iaf sambon....den första sparken som han kände!

Loo har ju levt runt i magen länge för min del och började sparka så att jag kände utanpå för över två veckor sedan. Men som med så många andra så tar det lite längre tid för killarna att känna. Oftast så förstärks ju sparken vi känner av att vi också kan känna den i magen. Men igår när vi satt framför tvn på kvällen, sambon satt vid köksön och åt kvällsmat så kände jag att dessa sparkar måste han känna, så jag ropade dit honom och då fick han två rejäla sparkar i handen. Man blir så lycklig för hans skull att han får känna, så att han också börjar förstå ordentligt att det ligger någon där i magen och att han blir mer delaktig. Blev lika rörd nu som första gången när vi väntade Noomi Li. Så det blev ett bra avslut på helgen.

 

Det som är skönt fast magen är stor, är att jag fortfarande kan sova på mage...just nu ligger jag med ett ben uppvinklat för att inte lägga all tyngd på magen, känns ju som allt åker upp i halsen då. Men fortfarande går det jättebra att sova i favorit sovställningen. Men jag försöker öva mig lite att ligga mer på sida och på rygg för det säger väl bara swisch nu så är man stor som en badboll.

 

Ja för magen är större denna gång vid denna tidpunkten, men vikten är mindre, konstigt det där. Men jag klagar inte. Känner att tiden på ett sätt rusar iväg nu. Vi har ju nedräkning till jul och med tanke på att det redan är mitten av november så lär det ju säga swisch där också. Min julkänsla har faktiskt börjat komma nu, trots plusgrader och regn så ser jag fram emot lussebak, julpyntning(väldigt sparsam men ändå) och familjemys här hemma. Sedan har vi ju även vår julresa till Stockholm att se fram emot, igår såg vi programmet Allt för Sverige när de var i Stockholm och jag blev riktigt glad över att få komma dit och gå omkring med min darling. Vi är ju i Stockholm några gånger per år då syster med familj bor där, men då är vi ju aldrig i det som andra ser som stockholm, utan hemma hos dem. Så detta ska verkligen bli jätteroligt!!

 

En grej jag är väldigt nervös för denna vecka....Jag har lovat att jobba extra på Ica Stömmen på torsdag och fredag!!! Har inte jobbat där sedan juni ´10....Nu är det ju Handelsgalan som stundar och de behöver folk som inte arbetar där att ställa upp(alla ska ju på festen) Det ska bli jättekul men samtidigt är man ju väldigt nervös då det var så länge sedan. Speciellt att sitta i kassan, gulp. Men jag vet ju hur man får fram PLU nummer i kassan så det ordnar sig. Annars får jag väl hitta på lite priser;-)

 

Sedan hoppas jag ju självklart att de kommer ringa in mig om det behövs ibland, speciellt efter jul när jag går i väntans tider i tre månader. Då vill jag gärna ha och göra även om jag antagligen kommer läsa en kurs. Annars blir det tråk tråk tråk. Har ju som tur var två vänner som kommer gå hemma den tiden med, en som mammaledig och en som innan-bebis-ledig, hoppas man kan hitta på lite saker med dem.

 

Oh i helgen och slutet på veckan har det varit jättebra med mig och Noomi, visst både hon och jag har fått små mini utbrott men i jämförelse så har TimeOut stolen fungerat sååå bra för oss. Hon lyssnar bättre och jag har även haft ork och tid för henne på ett annat sätt. Nu har ju den värsta tröttheten som var hormontrötthet i början börjat lägga sig, nu tror jag bara att det börjar bli lite järnbrist som jag snart kan äta tillskott för om det inte blir bättre. Men i jämförelse hur jag har haft det så är jag ju piggast i stan. 

 

Vi hade en mamma-dotter-mysdag i lördags då sambon hjälpte min svärmor med renoveringen av hennes badrum och det var en helt underbar dag. Jag har heller inte skrattat så mycket på länge som när vi låg i hennes säng framåt sen eftermiddagen och sjöng sånger ur en av hennes sångböcker och jag kommer till "Tänk om jag hade en liten apa..." Den har vi aldrig sjungit. Jag börjar sjunga den och döm till min förvåning när ungskrutten börjar sjunga "umpa umpa lalalej" Hahaha jag tyckte det var så roligt att jag inte kunde sluta skratta, jag hade ingen aning om att hon kunde den. Och det såg så gulligt ut när hon låg där och bara "umpa umpa umpa umpa" Så den sjöng vi en massa gånger och visade pappa sen när han kom hem.

 

Jag vet ju att de sjunger en massa sånger på dagis och nu är det så roligt när hon kommer hem själv och vill att man ska sjunga..hon säger "Lille katt" eller " bäbä" och "huset"(i ett hus vid skogens slut" Speciellt roligt tycker ju vi att det är eftersom hon varit väldigt sen med talet, att sätta ihop meningar och nu härmar hon massa ord och pratar som bara den och har tillslut börjat säga att hon heter Noomi istället för Mimmi. Så det är stort för hon vill verkligen prata varje dag och lära sig hela tiden.

 

Ska när jag är klar här, ta och brygga mig lite kaffe och sätta igång med pluggerit. Blev så himla nöjd i fredags, som egentligen är min "sova hur länge jag vill/Städdag" då jag istället ställde klockan tidigt och gick upp och satte mig och pluggade istället. Det var helt underbart och jag kände mig så lätt efteråt, för ni förstår, när man mått som jag gjort i 10 veckor, där man fajtas med trötthet och illamående och sååå gärna vill ha motivationen till att öppna skolböckerna så är det en sån stor glädje när allt klaffar igen, när man får energi och motivation och allt känns roligt igen. Loppet är inte kört än faktiskt och jag har stora planer för framtiden!!!

 

Dagisbilderna är även klara! De blev jättefina, och på kusinbilden som hon och Felicia tog ihop så skrattar hon jättemycket, tyvärr tyckte inte kusin att fotografen var lika rolig så hon ser mest söt ut. Men roligt att ha på dem två ihop eftersom de följs åt lite med att gå på samma avdelning och bo så nära varandra.

 

Oh en annan roligt sak som jag ser fram emot...vi har bestämt om två nya möbler som vi ska inhandla när jag och syster åker till IKEA i slutet av månaden. Känns som jättebra köp och mycket är för att lugna mina husboninghormoner där jag måste se till att allt är så nära perfekt när Loo kommer. Och detta är ett steg på väg.  Så det ser jag jättemycket fram emot, plus att jag inhandlat lite väggdekor på nätet till extrapris in till Noomis rum och hallen. Men jag kommer självklart dokumentera när jag gjort klart allt om några veckor. 

 

Och bebisen i magen känns fortfarande som en liten kille, jag är som inställd på det, och det är sierskans fel, jag tror på henne för mycket. Det skulle vara jätteroligt med en grabb, även om jag varit lite skraj innan, och alla Noomis en miljard kläder på loftet hittar nog nya ägare de också haha. Roligt att få köpa lite nytt då istället.

Så nu har vi bara namnen kvar. Tyvärr klingar inte mina namnförslag så bra i sambons öron. Men vi har ett pojknamn som eventuellt funkar för båda. Annars skiter jag i vad han säger och tar mina namn, kommer man inte själv med förslag så får man skylla sig själv;-) Men det är konstigt att tjejnamn kan jag komma på minst 20 stycken på en minut som jag gillar och killnamn har jag typ 2. Både jag och sambon grämer oss att vi inte kan få en Bille...eftersom han heter Rille(Rikard) så blir det som komiskt..men vem vet vi kanske skiter i det i slutändan. Jag älskar iaf det namnet men att ha en Rille och en Bille hemma, njaaaa.;-)

 

Och sen om jag får önska mig en sak i julklapp så är det att aldrig behöva damma igen, kan man inte uppfinna en grej i huset som gör att det inte finns några som helst dammkorn att kunna singla ner på hyllor och möbler?? Helst så skulle jag ju välja att aldrig behöva grovstäda igen, men jag kan inte klaga när man bor på 95 kvadratmeter, men jag blir aldrig nöjd med min städning. Jo på kvällarna när ljuset är dovt då är jag jättenöjd, så vaknar man upp till strålande solsken och ser allt man missat, då blir man inte glad..uppstressad blir jag. Man har tagit sovmorgon med sin skrutta och har 35 minuter på oss att göra oss redo till förskolan(gick hur bra som helst by the way trots tidsbrist) och då ser jag massa damm och fläckar på köksluckorna, inte sååå bra att då få nojja på att städa upp dessa innan vi åker, men jag kan inte släppa det. Så ärligt talat, för att jag ska ha ett lugnt sinne fram till förlossning så kan det gärna få vara mörkt resten av tiden. Vi kan tända ljus och ta upp adventljusstakarna istället...det blir bra..visst!

 

Nej nu ska jag sluta upp och babbla..jag kan försöka hinna blogga en gång till istället, har work to do.

 

Nej ska gå och fota kulan nu då så får vi se om vi hörs av i veckan.

 

KRAM!

 

 

Gravidkulan vecka 20 (19+4)

Jag har äntligen kommit på knepet för att slippa sätta igång hormondjävulen på morgnarna...HA GOTT OM TID!

 

Fick ett mindre utbrott igår morse, var tvungen att gå in på vårat sovrum och böla lite. Mitt tålamod för Noomi Li var obefintligt och jag blev så ledsen över att jag brusade upp så lätt. Men vi gick upp tidigt och hade en första del av morgonen som var jättemysig. Mitt problem var att jag började klä på henne, borsta tänderna, och kamma håret samma tid som om vi skulle gått upp senare. Alltså blev det stress och alltså blev jag otålig och klarade inte av när hon inte gjorde som jag sa. K A T A S T R O F med andra ord. Det är tur att det mest är jag som blir ledsen när jag blir upprörd. Hon glömmer ju fort och är som vanligt...men det dåliga samvetet..oj oj oj.

 

Men så iaf, fick prata av mig igår med kompisar, systrar och sambo så idag så gick vi upp i tid...åt frukost i lugn och ro, hon fick leka, vi delade på tandborstningen, vi tog det lugnt men jag hade ett hök öga på klockan. En halvtimme tidigare än i vanliga fall började jag ta på henne vanliga kläder, sen satt vi med bilarna på soffbordet och lekte och då passade jag på att sätta upp håret, sen började vi prata om hennes kära dagis och alla kompisar och då ville hon lätt som en plätt börja ta på sig ytterkläderna. Lite ormfasoner en gång men då frågade jag om hon ville sitta i "timeoutstolen" och det ville hon inte och lugnade sig. Och jag hade ingen panik över klockan och att fröknarna väntar, var mer orolig att vi skulle komma för tidigt. Och det var så skönt! För när man höjer rösten åt sitt barn eller tjatar och gnäller, det är det värsta jag vet, det är oundvikligt ibland men jag mår psykiskt dåligt när det varit så. Sen vet jag att hon är i en period när hon testar, testar, testar. Ordet NEJ från henne används ofta och hon lyssnar inte första, andra eller tredje gången man säger till. 

 

Vi har infört Time Out. En rosa liten plyschfåtölj hon får sätta sig i när hon är som värst. Då har både hon och vi en chans att lugna ner sig och så kan vi prata lugnt med henne sen och förklara. Den känns bra. Bättre än att slänga in henne på sitt rum som man kunde göra förut. Nu ser vi varandra och hon vet att hon ska sitta kvar tills vi kommer och pratar och kramas med henne. Det är verkligen ingen lätt match att uppfostra..och det finns ju en miljon sätt, men jag antar att man får göra det som funkar för en själv. 

 

Nog pratat om det.

Igår var det andra ultrat! Så fort tiden går. Är på torsdag halvvägs! Vecka 20 stundar.

På Ultrat såg allt bra ut..hjärna, hjärta och ben.Njurar fanns det två av, magsäck såg vi också och en fin ryggrad.

Tyvärr blev bilderna inget bra för krabaten i magen låg lite hur som helst och låg väldigt sällan still. Men man ser "Loo" iaf. Jag har valt att kalla bebisen i magen för Loo...Varför kanske ni får veta någon dag, sen är ju namnet unisex så det blir ju bra. 

 

Vi vet alltså inte vad det blir. Vi var på 1 årskalas i söndags för min äldsta väns son. Dit kom den synska kvinnan jag berättat om, hon som så säkert sa att Noomi var en tjej när jag väntade henne. Och som sa att min vän helt säkert hade en grabb i magen. Hon sa ju även då när jag väntade Noomi Li att nästa barn blir en pojke. Så vi tyckte det skulle bli spännande att se vad hon sa nu. Hon höll fast vid pojke. Kom in i rummet, sa " Du väntar en till, en pojke va?"

 

Så jag vet att det är 50 % chans att "gissa" rätt när det gäller vad som finns i magen. Men på något vis så tror jag hon känner på sig sånt. Så jag är lite inställd nu på pojke. Sambon tror inte riktigt lika hårt på sånt och säger att vi får se vad det blir, även om han pratar om den som lillebror. Vi satt båda på Ultrat och försökte se något när barnmorskan var nere vid de regionerna och mätte lårben. Vi såg ingenting, eller vi trodde vi såg något som var pungkulor, alltså två vita prickar underifrån, men det kan ju lika gärna vara äggstockar, livmoder eller någon annan del i barnets kropp. Vi har ju ingen aning, för när hon höll på att mäta magen och ryggen och visade revben och annat så trodde jag hon fortfarande höll på med huvudet.

Och sen pratade jag med en tjejkompis som har kollat upp kön och när de tittar efter kön så letar de efter en snopp, inget annat. För det är ju det som skiljer utanpå om man säger. Så även om jag går i tanken att det är en pojke så blir det en överraskning om ca 5 månader.

 

Alltså jag går in i vecka 20 på torsdag. Känns gött att ha kommit halvvägs. Nu har vi sträckan fram till jul och sen kommer det nog sega sig fram i tre månader. Kommer nog bli att plugga ett ämne i vår..inget ämne som helst utan matte B. Men jag måste ha B nu när jag ska söka mig vidare sen. Har hittat en KY utbildning som jag ska försöka söka in till hösten 2013. Får se hur pigg man känner sig då men det borde gå och jag hoppas verkligen det inte är supersvårt att komma in utan jobberfarenhet inom det området, för det är ju att arbeta med det jag vill men då måste jag ju få studera. Liten ond cirkel det där. Men vi håller tummarna. Den är på distans iaf.. så detgäller att ha disciplin..sen några träffar i Sthlm men som sagt vi ska inte ropa hej än. Det kanske är dyngkört utan erfarenhet? Men jag kollar iaf upp mina alternativ och ska även ringa och prata med dem för att få lite mer kött på benen. Men Matten måste jag ha ändå så den vill jag läsa i vilket fall. Kan jag läsa kvällstid, det blir perfekt.

 

Har även framkallat bilder..har tagit de bilderna jag gjort om i kameran i olika program sedan jag fick den i februari. Det är alltså instagram, hipstamatic, vintage cam och plastic bullet bl.andra och det var jättehäftigt att ha dem i pappersformat. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med dem, men det blir nog collageliknande i en fotobok med svarta blad. Tänkte först göra ett collage på någon vägg, men det blir för mycket bilder och man kommer ju framkalla mer, så jag väljer ut vissa bilder att ha i hallen. Är så glad att man kan göra häftiga bilder med hjälp av kameran.

 

Imorgon väntar också porträttfotografering genom dagis...Wish us luck! Hoppas på fina julklappar;-)

 

Men nu har jag babblat klart för denna gång, tar och avslutar med lite bilder.

 

KRAM!

 

Födelsedagsfirande för Gullnosen Rio <3

Gravidbilder med kläder (18+4) v 19