missimone

Idag fyller bästa sambon och pappan år! Yeeey! Min sambo tycker att födelsedagar dessa dagar inte är något man vill uppmärksamma, man får ju mest panik att man är så gammal man faktiskt är. Sambon säger han är 40 snart. Det är ju inte sant..i sånafall skulle han ju lika gärna kunna säga att han var 30. Då förstår ni kanske vilken ålder han är uppe i. Jag å andra sidan har minskat min panik över att fylla år lite och så kommer det nog vara fram till 35 iaf. Sen får vi se hur jag känner då. Men då kommer man ha två barn och kanske glädjas mer åt att se dem bli stora än att oroa sig för sin egen ålder. Men visst känns det inte riktigt som en själv när man ser sig i spegeln och ser att man har sina rynkor vid ögonen och man kan se märkbart mycket tröttare ut varje dag nu. Ens ansikte fast man kan väga samma som för 10 år sedan är jäkligt mycket smalare och kantigare än då när man hade det där goa ungdomshullet. Men det blir bra nu med graviditeten för då fylls man upp på alla håll och kanter. Har ju redan berättat om min glädje för bysten. Jag är lika glad fortfarande. Fråga mig igen någon månad efter bebisankomst om jag är lika glad.....;-)

 

Men alla blir ju äldre..det är ju inte bara en själv. Har en tjejkompis i gänget som fyller 30 i sommar. Henne lärde jag känna när hon var 18..jag var iofs 21 då men jag kände det som att hon var värsta plutten(detta har ju såklart ändrats med åren) men jag kan inte FATTA att hon blir 30 år!!!!! Samma med min syster, min lilla minisyster som fyller 27 i januari. Är det sant eller? Men det är ju för att jag själv känner mig som en 28, absolut inte 32. 32 finns inte på kartan att jag är. Men på körkortet står det klart och tydligt, så det är bara att acceptera.

 

Vågen står still!!! 

Förstår ni vad detta gör mig glad. Jag tänkte att vågen kan stå lite still några veckor nu till bebisen och magen börjar växa. Sen kan det gärna röra på sig i viktkurvan. Men det ska inte vara pga av att jag inte sköter mig. Men illamåendet är inte det samma längre så jag stoppar inte i mig massa skit. Jag blir inte sugen på massa skit heller. Jo kebab kan jag äta när som(det gör jag inte, typ aldrig, men när jag sitter i soffan och är sugen på något så är kebab det enda jag kommer på jag vill ha, och det fixar man inte så lätt när man bor en halv mil utanför stan)

Nej för min del gäller det nu clementiner som godis.Tyvärr slåss jag och Noomi om dem så det går åt en del. Även fast jag precis gett henne en och hon ser att jag håller på med min så kommer hon och norpar åt sig. Och mamma som man är kan man ju inte neka sitt barn lite extra clementin.

 

Nej idag blir det lite städ, lite plugg och sen åka in till köpcentrat och handla, ja dels clementiner men även en speciell bakelse som sambon älskar. Det kan han få när han kommer hem från jobbet.(jag hoppas inte han läser min blogg..jag tror inte det men man vet aldrig. Han är inte så mkt för att sitta vid datorn och har inte FB. Men jag har ju fler överraskningar som jag avslöjar efter de hänt till er för säkerhetsskull)

Tror Noomi får en likadan, lik sin pappa som hon är. Jag kommer nog hitta något annat gott, är inte så förtjust i hans favoriter. Sen har jag ingen aning om födelsedagsmiddag. Ska ringa och höra med honom, annars hoppas jag ju alltid på hämtmat för då kan jag ta en sushi....eller kebab....eller båda;-)

 

Och jag har känt bebisen sparka...fast inne i magen..inte utanpå..den är inte tillräckligt stark för att komma igenom hullet än. Men om jag böjer mig fram eller åt sidan och ska göra något..typ ta upp någon kloss från golvet från soffan...då kan jag känna att det sparkar till. men jag hinner ju aldrig känna med handen. Jag känner den verkligen väl därinne vad gäller rörelser. Men jag har försökt få den känslan på handen men det går inte.. Jag längtar så mycket efter första sparken! Då kan man börja kalla den något också. Jag är inne på "Lillebror" men det blir fel sen om det är en tjej. "Lillehen" kanske vore något. 

 

Jag är faktiskt glad att jag fick en tjej först. För jag vet att jag skulle velat ha en tjej någongång och då skulle jag vara ganska stressad denna gång att det blev en tjej annars och skulle det inte bli det så skulle jag nog försöka tills det blev en. Så är det. Nu är jag lättad över att jag inte bryr mig vad det blir" bara det är friskt" Men jag står för att jag helst ville ha en tjej sist. Men det vet jag ju det finns de som är tvärtom också. De vill ha en pojke punkt slut. Sen vet man ju också att man inte gråter om man får en annan än vad man tänkt sig, men man blir nog extra glad för att se att det var vad man trott. 

 

Ska vi gå på hur mina syskon har det med barn så har alla som fått fler än ett barn fått en av varje. Så kanske det blir en liten kille..och visst vore det roligt:) Samtidigt som man tänker på om NL och den nya får ut mer av varandra om de är av samma kön? Jag har ju bara mig själv att jämföra med och vi var ju systrar som bodde hemma samtidigt. Jag o min mindre syster har hållit ihop sen vi var små medans min äldre syster och jag började umgås när jag var 18 ungefär. Och då är det mindre år mellan mig o henne. Mina bröder har jag mer utbyte av nu på äldre år även om jag och min yngsta, äldre bror haft en annan kontakt från tidigare ålder då vi gillat musik, festivaler, konserter och annat som varit ungefär detsamma. Men då tänker jag att han är min äldre bror. Dessa ser man ju mer upp till, nu kommer det en lillebror som är jobbig och töntig. Eller så kommer det inte alls vara så. Inte lägga ner så mycket energi på detta, men ibland kan man grubbla och bli lite orolig om saker o ting. Man vill ju att de ska ha en bra kontakt som speciellt jag och mina systrar har.

 

Nog babblat om allt här. Det är bara mina tankar och inget att bry sig om. Har ni lite syskonerfarenhet, dela gärna med er och lugna mina tankar. Jag kan ju bara tänka på hur jag haft det. Det finns säkert andra som inte har bra kontakt fast de är systrar, eller är man inte med sina syskon när man är mindre utan det ändrar sig när man är större? 

 

Nej nu är det på med musik, dansa och städa!

 

Lite bilder får avsluta.

 

 

Detta är typ min favorit nu. Leverpastej på mörkt bröd och smörgåsgurka.

 

 

Hon kör som en galning, inte lätt att fånga henne på bild.

 

 

 

Hon blir så stolt när hon ritat en bild. "Titta mamma pappa, Mimmi rita" Sen pekar hon mot kylskåpet där vi sätter den mesta av hennes konst som inte bara har ett litet streck eller två prickar på.(OBS bebisen i mitten med armar,ben och ögon har pappa gjort, sen skulle noomi rita bebisar själv. Fint tycker vi)