missimone

Ännu en vecka har gått och tyvärr bara ett inlägg denna vecka också. Kommer blogga oftare vart det lider, don't worry. Sista tiden kommer jag ju gå hemma och tråka så då blir det ju lite oftare  p g a den anledningen också såklart. Men nu har jag en massa andra måsten och då hinner jag inte sitta här så mycket tyvärr.

 

Men nu är det Måndag och då tar jag mig tid.

Idag är även veckomagbilden, just nu är jag så proppmätt(åt sen frukost) så då kommer ni säkert få en mer rättvis bild av hur jag känner mig och ser ut. Jag tycker jag är gigantisk för att bara vara i vecka 20 men det kommer sig inte riktigt ut på bilderna, får väl snart skaffa mig en hjälpare som kan ta en rättvis bild.

 

Iaf igår kom det som vi alla väntat på...eller iaf sambon....den första sparken som han kände!

Loo har ju levt runt i magen länge för min del och började sparka så att jag kände utanpå för över två veckor sedan. Men som med så många andra så tar det lite längre tid för killarna att känna. Oftast så förstärks ju sparken vi känner av att vi också kan känna den i magen. Men igår när vi satt framför tvn på kvällen, sambon satt vid köksön och åt kvällsmat så kände jag att dessa sparkar måste han känna, så jag ropade dit honom och då fick han två rejäla sparkar i handen. Man blir så lycklig för hans skull att han får känna, så att han också börjar förstå ordentligt att det ligger någon där i magen och att han blir mer delaktig. Blev lika rörd nu som första gången när vi väntade Noomi Li. Så det blev ett bra avslut på helgen.

 

Det som är skönt fast magen är stor, är att jag fortfarande kan sova på mage...just nu ligger jag med ett ben uppvinklat för att inte lägga all tyngd på magen, känns ju som allt åker upp i halsen då. Men fortfarande går det jättebra att sova i favorit sovställningen. Men jag försöker öva mig lite att ligga mer på sida och på rygg för det säger väl bara swisch nu så är man stor som en badboll.

 

Ja för magen är större denna gång vid denna tidpunkten, men vikten är mindre, konstigt det där. Men jag klagar inte. Känner att tiden på ett sätt rusar iväg nu. Vi har ju nedräkning till jul och med tanke på att det redan är mitten av november så lär det ju säga swisch där också. Min julkänsla har faktiskt börjat komma nu, trots plusgrader och regn så ser jag fram emot lussebak, julpyntning(väldigt sparsam men ändå) och familjemys här hemma. Sedan har vi ju även vår julresa till Stockholm att se fram emot, igår såg vi programmet Allt för Sverige när de var i Stockholm och jag blev riktigt glad över att få komma dit och gå omkring med min darling. Vi är ju i Stockholm några gånger per år då syster med familj bor där, men då är vi ju aldrig i det som andra ser som stockholm, utan hemma hos dem. Så detta ska verkligen bli jätteroligt!!

 

En grej jag är väldigt nervös för denna vecka....Jag har lovat att jobba extra på Ica Stömmen på torsdag och fredag!!! Har inte jobbat där sedan juni ´10....Nu är det ju Handelsgalan som stundar och de behöver folk som inte arbetar där att ställa upp(alla ska ju på festen) Det ska bli jättekul men samtidigt är man ju väldigt nervös då det var så länge sedan. Speciellt att sitta i kassan, gulp. Men jag vet ju hur man får fram PLU nummer i kassan så det ordnar sig. Annars får jag väl hitta på lite priser;-)

 

Sedan hoppas jag ju självklart att de kommer ringa in mig om det behövs ibland, speciellt efter jul när jag går i väntans tider i tre månader. Då vill jag gärna ha och göra även om jag antagligen kommer läsa en kurs. Annars blir det tråk tråk tråk. Har ju som tur var två vänner som kommer gå hemma den tiden med, en som mammaledig och en som innan-bebis-ledig, hoppas man kan hitta på lite saker med dem.

 

Oh i helgen och slutet på veckan har det varit jättebra med mig och Noomi, visst både hon och jag har fått små mini utbrott men i jämförelse så har TimeOut stolen fungerat sååå bra för oss. Hon lyssnar bättre och jag har även haft ork och tid för henne på ett annat sätt. Nu har ju den värsta tröttheten som var hormontrötthet i början börjat lägga sig, nu tror jag bara att det börjar bli lite järnbrist som jag snart kan äta tillskott för om det inte blir bättre. Men i jämförelse hur jag har haft det så är jag ju piggast i stan. 

 

Vi hade en mamma-dotter-mysdag i lördags då sambon hjälpte min svärmor med renoveringen av hennes badrum och det var en helt underbar dag. Jag har heller inte skrattat så mycket på länge som när vi låg i hennes säng framåt sen eftermiddagen och sjöng sånger ur en av hennes sångböcker och jag kommer till "Tänk om jag hade en liten apa..." Den har vi aldrig sjungit. Jag börjar sjunga den och döm till min förvåning när ungskrutten börjar sjunga "umpa umpa lalalej" Hahaha jag tyckte det var så roligt att jag inte kunde sluta skratta, jag hade ingen aning om att hon kunde den. Och det såg så gulligt ut när hon låg där och bara "umpa umpa umpa umpa" Så den sjöng vi en massa gånger och visade pappa sen när han kom hem.

 

Jag vet ju att de sjunger en massa sånger på dagis och nu är det så roligt när hon kommer hem själv och vill att man ska sjunga..hon säger "Lille katt" eller " bäbä" och "huset"(i ett hus vid skogens slut" Speciellt roligt tycker ju vi att det är eftersom hon varit väldigt sen med talet, att sätta ihop meningar och nu härmar hon massa ord och pratar som bara den och har tillslut börjat säga att hon heter Noomi istället för Mimmi. Så det är stort för hon vill verkligen prata varje dag och lära sig hela tiden.

 

Ska när jag är klar här, ta och brygga mig lite kaffe och sätta igång med pluggerit. Blev så himla nöjd i fredags, som egentligen är min "sova hur länge jag vill/Städdag" då jag istället ställde klockan tidigt och gick upp och satte mig och pluggade istället. Det var helt underbart och jag kände mig så lätt efteråt, för ni förstår, när man mått som jag gjort i 10 veckor, där man fajtas med trötthet och illamående och sååå gärna vill ha motivationen till att öppna skolböckerna så är det en sån stor glädje när allt klaffar igen, när man får energi och motivation och allt känns roligt igen. Loppet är inte kört än faktiskt och jag har stora planer för framtiden!!!

 

Dagisbilderna är även klara! De blev jättefina, och på kusinbilden som hon och Felicia tog ihop så skrattar hon jättemycket, tyvärr tyckte inte kusin att fotografen var lika rolig så hon ser mest söt ut. Men roligt att ha på dem två ihop eftersom de följs åt lite med att gå på samma avdelning och bo så nära varandra.

 

Oh en annan roligt sak som jag ser fram emot...vi har bestämt om två nya möbler som vi ska inhandla när jag och syster åker till IKEA i slutet av månaden. Känns som jättebra köp och mycket är för att lugna mina husboninghormoner där jag måste se till att allt är så nära perfekt när Loo kommer. Och detta är ett steg på väg.  Så det ser jag jättemycket fram emot, plus att jag inhandlat lite väggdekor på nätet till extrapris in till Noomis rum och hallen. Men jag kommer självklart dokumentera när jag gjort klart allt om några veckor. 

 

Och bebisen i magen känns fortfarande som en liten kille, jag är som inställd på det, och det är sierskans fel, jag tror på henne för mycket. Det skulle vara jätteroligt med en grabb, även om jag varit lite skraj innan, och alla Noomis en miljard kläder på loftet hittar nog nya ägare de också haha. Roligt att få köpa lite nytt då istället.

Så nu har vi bara namnen kvar. Tyvärr klingar inte mina namnförslag så bra i sambons öron. Men vi har ett pojknamn som eventuellt funkar för båda. Annars skiter jag i vad han säger och tar mina namn, kommer man inte själv med förslag så får man skylla sig själv;-) Men det är konstigt att tjejnamn kan jag komma på minst 20 stycken på en minut som jag gillar och killnamn har jag typ 2. Både jag och sambon grämer oss att vi inte kan få en Bille...eftersom han heter Rille(Rikard) så blir det som komiskt..men vem vet vi kanske skiter i det i slutändan. Jag älskar iaf det namnet men att ha en Rille och en Bille hemma, njaaaa.;-)

 

Och sen om jag får önska mig en sak i julklapp så är det att aldrig behöva damma igen, kan man inte uppfinna en grej i huset som gör att det inte finns några som helst dammkorn att kunna singla ner på hyllor och möbler?? Helst så skulle jag ju välja att aldrig behöva grovstäda igen, men jag kan inte klaga när man bor på 95 kvadratmeter, men jag blir aldrig nöjd med min städning. Jo på kvällarna när ljuset är dovt då är jag jättenöjd, så vaknar man upp till strålande solsken och ser allt man missat, då blir man inte glad..uppstressad blir jag. Man har tagit sovmorgon med sin skrutta och har 35 minuter på oss att göra oss redo till förskolan(gick hur bra som helst by the way trots tidsbrist) och då ser jag massa damm och fläckar på köksluckorna, inte sååå bra att då få nojja på att städa upp dessa innan vi åker, men jag kan inte släppa det. Så ärligt talat, för att jag ska ha ett lugnt sinne fram till förlossning så kan det gärna få vara mörkt resten av tiden. Vi kan tända ljus och ta upp adventljusstakarna istället...det blir bra..visst!

 

Nej nu ska jag sluta upp och babbla..jag kan försöka hinna blogga en gång till istället, har work to do.

 

Nej ska gå och fota kulan nu då så får vi se om vi hörs av i veckan.

 

KRAM!

 

 

Gravidkulan vecka 20 (19+4)