~sjukdagar och tomtemys~

Publicerad 2011-12-15 21:16:19 i Allmänt,

Har idag varit på Noomi Lis första julfest på dagis. På hennes förskola så ordnar de inget luciatåg pga av stress för barnen och för föräldrar som ofta måste ta ledigt och sen att barnen ska stressa fram julsånger och man inte kan njuta av julen...eller något sådant som jag förstod. Visst det är väl helt ok, även om jag själv, såklart inte minns hehe, men jag har ju kort från min första lucia på mitt dagis när jag som 2 åring hade linne och luciakrona i det gyllene o långa håret och självklart skulle man ju vilja ha liknande kort på Noomi Li.Men samtidigt så är det ju inget hon kommer minnas eller heller får ut så mkt av senare. Hon kommer ju få lussa nog när väl skolan börjar.

Men iaf på dagis så hade de julfest utomhus. Kändes inte så värst juligt när vi tog bilen och det regnade men de hade ordnat fint med brasa och marschaller och bjöd på glögg och pepparkaka och alla fröknar var tomtar. Sen stod barnen och sjöng så fint med gitarrackompanjang. Förutom Noomi förstås som satt tryggt i pappas famn eftersom hon vart väldigt ledsen när hon var nere på backen då den tiden vi var där är hennes nedvarvningstid inför sängen. Men tomteluvan var på och hon tjöt iaf glatt av att vara på dagis. Sen avslutades allt med en kille som stod och hade eldshow med brinnande pinnar(Hoppas inga barn tar efter det hahha) Fick iaf träffa kusinen och morbror som också trotsat vädret. Det var mysigt ändå men skönt att det var snabbt över.

Dessa två veckor som varit har handlat om sjukdom...Inget roligt alls. Förra veckan skrev jag ju om Noomi som hade 39 grader en dag när vi vaknade. Senare på kvällen när jag kom hem efter att ha hjälpt syster att flyttstäda så hade darling tagit tempen innan läggdags och då var den uppe på 40,2. Ringde i stan till sjukvårdsupplysningen och fick lite tips, och jag vet ju att små barn kan ha och klarar av feber väldigt bra så då var jag inte så nervös. Men iaf hon vaknade till vid nio på kvällen och var jätteledsen och super het. Vi gick ut och tog tempen och den ville inte stanna utan fortsatte upp till 41 grader. Då fick jag faktiskt lite panik..just för att jag tänkte på hur man själv skulle må då. Mer samtal till 1177 o självklart alvedon och så satt jag o baddade henne och kollade in henne i soffan. Hon blev efter en halvtimme mer med och satt o pratade och läste i bok och då kändes det bättre men mitt hjärta dunkade jättefort för man blir ju nervös och vill inte att ens små ska vara dåliga. Men som alla säger så är det ju allmäntillståndet som räknas. Hon fick självklart ligga mellan oss och jag baddade henne hela natten och gav henne påfyllning av medicin.

På dagarna låg febern runt 39,5 till 40 plus.Men på kvällarna vaknade hon alltid o hade högre feber. Men på dagarna även om hon var med o nästan var som vanligt förutom att hon kunde sova tre timmar i sträck och flera gånger och t.o,m somna på våra bröst hipp som happ som hon aldrig gör nuförtiden så ville hon knappt äta eller dricka. På morgonen kunde hon dricka lite mer första timmen men sen ville hon inte och absolut inte när hon hade som högst feber på kvällarna. då skrek hon hysteriskt och vägrade ta emot någon dryck så man fick ju till slut spruta in vätskeersättning o vatten med sprutan. Välling var den enda maten hon ville ha men det var inte mkt hon ville dricka, men alltid något. Så det var ju samma som med magsjukan, oron över att hon inte drack något. Mat vet jag att de klarar sig utan längre stund så det är jag inte så nervös för men just vätskan är oroande. Det som lugnade mig mer var ju att vi märkte att hon kissade och att hon ändå var med någorlunda.

Febern på torsdagkvällen var strax under 39.5 och sen på fredagen så sjönk den hela dagen utan medicin. Gud så skönt, men tröttheten och den icke existerande matlusten höll i sig någon dag till.

Så himla skönt när de blir friska.För när de är sjuka så känner man om än mer hur mycket man älskar denna lilla människa och hur ens hela jag blir helt förskräckt av tanken att något ska hända ens dyraste skatt. Jag tycker även att det är jobbigt när de är så små och inte kan säga hur de mår eller vad som är fel. Jag är ingen pipplig mamma eller speciellt överbeskyddande, försöker vara mer lugn och inte stressa upp mig och tänka logiskt. Men när saker händer utöver min kontroll så blir jag helt hispig och Rille måste lugna ner mig. Jag vet ju att mina känslor återspeglas på Noomi då hon såklart känner av om jag är nervös för saker så jag försöker inte visa sånt. Men helst vill vi ju att barnen ska vara friska o glada hela tiden;)

Åkte till kära systeryster på helgen. Blev lite julklappsshopping men ingen överdriven stund i sthlm stad då julstämningen inte riktigt fanns där i brist på snön. Så vi åkte hem o myste med barnen. Sen vid fem åkte vi in till söder och åt på favvorestaurangen Tabboulli. Gott som alltid men man äter ju för mkt helt klart:) Sen avslutade vi på en pub på söder där vi drack några glas vin och snackade i flera timmar. Så himla mysigt att umgås själv med fina syster. Borta bra men hemma bäst, så är det ju för mitt hjärta spratt till när jag kom till tågstationen här i stan och min fina familj kom o mötte mig på perrongen:) En natt i taget får räcka haha.

Men så kom denna vecka o på tisdagen fick jag samtal från mamma att hon ville ha hjälp att komma iväg till akuten då hon haft jätteont i magen sen tidigt på måndagen och nu hade det börjat komma blod när hon gick på toaletten. Till slut kom vi till akuten vid på förmiddagen och där fick mamma stanna till idag(torsdag) på morgonen. Flera jobbiga undersökningar och jag var med henne hela dagen igår då vi spelade kort o hade det mys. Kändes skönt att hon var på sjukan där de kan kolla henne och se vad som var fel och hon fick en diagnos och medicin. Man blir ju nervös samtidigt som man inte vill tänka det värsta.Så nu hoppas jag att hon ska vara frisk länge framöver, eller rättaresagt att alla jag ska vara friska o må bra!!

Oj, vet ej om jag berättat det.Men nu har jag kommit in på min utbildning!! 9 januari börjar allvaret och jag är spänd o förväntansfull. Känns ju lite som jag isolerat mig i 1 1/2 års tid och det har man ju på ett sätt för man har ju inte direkt träffat några nya människor. Jo visst på babysimmet men det är ju ingen man umgås med utanför där. Jag hoppas att jag kan öppna mig lite och träffa några andra att t.ex studera med vissa dagar så att man känner att man är med i gemenskapen och inte sitter hemma här och ugglar och pluggar hela tiden. Jag vet att jag inte är för framåt om det inte behövs men här känns det som att jag kommer försöka lära känna folk. Det ser jag fram emot och hoppas att det blir så. För annars känns det inte som att studierna kommer bli så roliga. Men självklart är man orolig för att det redan finns grupperingar och att man inte kommer komma in där...men det är ju just för att jag har gått hemma o inte träffat nytt folk. Jag vet ju hur jag är när jag är på en arbetsplats eller studerat förr. Man har ju alltid träffat folk och inte suttit tyst utan varit med o pratat med folk. Men jag känner mig som värsta tråken som går omkring o pratar med en 1 åring om dagarna och bara kan prata bajs och vad för nytt Noomi lärt sig idag osv osv..men jag är ju ingen social idiot, jag vet ju hur man beter sig och jag har ju lite mer i skallen än bebissnack och tvättråd;-)

Det kommer nog bli bra, man ska alltid oroa sig lite över skitsaker en sån som jag;-)

Nej ska väl försöka lägga upp lite pics som avslutning.