~Jag ger upp....!!~
Efter mycket kämpande från start och gråt och oro o alla andra känslor en nybliven mamma kan ha så har jag nu bestämt mig för att ge upp amningen!!! Jag gör detta med lite sorg i hjärtat, men på samma gång en lättnad. Lättnad för att jag nu slipper oroa mig för viktuppgång, mättnad och nöjdhet hos min lilla fina bebis.
Har sedan hon föddes inte fått igång min mjölkproduktion ordentligt..eller så har min mjölk helt enkelt varit kass..för fram till hon var en månad gick hon endast upp 40 gram från sin födelsevikt.Ner ner ner..sen sakta upp, ner igen och när hon då var en månad så bestämde vi med barnmorskan att hon skulle få tillägg 3 ggr per dag med 60 ml då extra. I början var allt frid o fröjd och jag såg en sån skillnad och på två veckor gick hon upp över 300 gram o lyckan var total hos mig. Sen har hon ökat ungefär en 120-150 gram i veckan och det har ju varit jättebra men så som med många andra barn som får tillägg så får de en förkärlek till flaskan..mycket lättare o maten kommer ju direkt..så hon har varit lite bångstyrig vid brösten o jag som förut fick avbryta henne efter en kvart på varje bröst fick nu typ tvinga henne att vara där 5-10 minuter om jag hade tur. På så sätt så har ju inte min mjölkproduktion någon chans och jag vill ju såklart att hon ska vara nöjd så då får hon ju flaskan.
Men nu känner jag efter att i fem dagar gett henne brösten ofta och försökt att ha henne där länge, druckit mycket o försökt att hinna äta lunch som ofta glöms bort eller prioriterats bort bara för att få igång det ordentligt kommit till insikt att det inte blir bättre än så här..det går inte längre..det har blivit fel från början känns det. Att inte haft någon aning om vilket problem amning kan bli för många och att det inte är en självklarhet o hur dåligt man kan må över att inte kunna ge sitt barn mat är en stor lärdom till nästa gång. Då kommer jag gå in och veta det här och jag hoppas att det kommer gå bättre då. För don't get me wrong..Jag VILL amma..jag älskar att amma och den närheten.Men som en god vän sa.."den närheten kan du väl ha ändå..fast du inte ammar" Och det är ju sant..
Har ju funderat länge på det här och vissa dagar har jag känt att nu går det inte längre o sagt det till darling, men så har jag fått "separationsångest" och kämpat på. Jag känner mig inte sämre som mamma alls..för ajg känner så många som fått ta till ersättning istället och jag vet att barnen mår lika bra för det. Huvudsaken är ju att min lilla bebis blir mätt och nöjd och det vet jag att hon blir nu. Senaste dagarna har jag också inte kunnat ge henne bara bröstet(mycket därför jag förstått att min mjölk inte räcker till) Utan jag har fått ge tillägg vid VARJE måltid istället för 3 om dagen o höja dosen..sååå med en liten suck säger jag tack o hej till amningen för denna gång..det var underbart så länge det varade...
Tänker jag dock lite för länge på tanken att hon aldrig mer kommer ligga vid mitt bröst o snutta så blir jag nästan gråtfärdig..men jag kommer alltid ha minnet och känslan kvar av att ha henne där..jag får leva på det..för det går inte att vara självisk här..jag måste se till mitt barns bästa.
Sen kommer det ju andra fördelar med det här också..darling kan bli mer delaktig..jag blir inte lika "låst" och jag kanske får sova en hel natt på helgen för då kan darling ta matningen..som han faktiskt ser fram emot. Så man vinner mycket också..Lite dyrare men det är skitsamma.
Ja det fick bli ett inlägg om det denna gång..
Avslutar med lite pics..
Kram o godnatt!!
Har sedan hon föddes inte fått igång min mjölkproduktion ordentligt..eller så har min mjölk helt enkelt varit kass..för fram till hon var en månad gick hon endast upp 40 gram från sin födelsevikt.Ner ner ner..sen sakta upp, ner igen och när hon då var en månad så bestämde vi med barnmorskan att hon skulle få tillägg 3 ggr per dag med 60 ml då extra. I början var allt frid o fröjd och jag såg en sån skillnad och på två veckor gick hon upp över 300 gram o lyckan var total hos mig. Sen har hon ökat ungefär en 120-150 gram i veckan och det har ju varit jättebra men så som med många andra barn som får tillägg så får de en förkärlek till flaskan..mycket lättare o maten kommer ju direkt..så hon har varit lite bångstyrig vid brösten o jag som förut fick avbryta henne efter en kvart på varje bröst fick nu typ tvinga henne att vara där 5-10 minuter om jag hade tur. På så sätt så har ju inte min mjölkproduktion någon chans och jag vill ju såklart att hon ska vara nöjd så då får hon ju flaskan.
Men nu känner jag efter att i fem dagar gett henne brösten ofta och försökt att ha henne där länge, druckit mycket o försökt att hinna äta lunch som ofta glöms bort eller prioriterats bort bara för att få igång det ordentligt kommit till insikt att det inte blir bättre än så här..det går inte längre..det har blivit fel från början känns det. Att inte haft någon aning om vilket problem amning kan bli för många och att det inte är en självklarhet o hur dåligt man kan må över att inte kunna ge sitt barn mat är en stor lärdom till nästa gång. Då kommer jag gå in och veta det här och jag hoppas att det kommer gå bättre då. För don't get me wrong..Jag VILL amma..jag älskar att amma och den närheten.Men som en god vän sa.."den närheten kan du väl ha ändå..fast du inte ammar" Och det är ju sant..
Har ju funderat länge på det här och vissa dagar har jag känt att nu går det inte längre o sagt det till darling, men så har jag fått "separationsångest" och kämpat på. Jag känner mig inte sämre som mamma alls..för ajg känner så många som fått ta till ersättning istället och jag vet att barnen mår lika bra för det. Huvudsaken är ju att min lilla bebis blir mätt och nöjd och det vet jag att hon blir nu. Senaste dagarna har jag också inte kunnat ge henne bara bröstet(mycket därför jag förstått att min mjölk inte räcker till) Utan jag har fått ge tillägg vid VARJE måltid istället för 3 om dagen o höja dosen..sååå med en liten suck säger jag tack o hej till amningen för denna gång..det var underbart så länge det varade...
Tänker jag dock lite för länge på tanken att hon aldrig mer kommer ligga vid mitt bröst o snutta så blir jag nästan gråtfärdig..men jag kommer alltid ha minnet och känslan kvar av att ha henne där..jag får leva på det..för det går inte att vara självisk här..jag måste se till mitt barns bästa.
Sen kommer det ju andra fördelar med det här också..darling kan bli mer delaktig..jag blir inte lika "låst" och jag kanske får sova en hel natt på helgen för då kan darling ta matningen..som han faktiskt ser fram emot. Så man vinner mycket också..Lite dyrare men det är skitsamma.
Ja det fick bli ett inlägg om det denna gång..
Avslutar med lite pics..
Kram o godnatt!!
