missimone

Vet ej om jag skrivit om mina små mini ångest känslor..typ som hemlängtan känslan man hade när man var barn, fast skillnaden nu är att jag är hemma och trygg. De kan komma över mig ibland, vart som helst egentligen och jag blir lite illamående och det stockar sig lite i halsen. Jag är nog nervös för min nya roll som mamma... Ibland blir insikten för stor o då gungar det till i huvudet, men såklart oftast känns ju allt underbart och dessa små känslor håller i sig i ungefär 10 sekunder o försvinner. Kanske är normalt, eller så är det inte det..men så känns det ibland för mig iaf.

Nu på senare tid har jag även börjat bli lite nervös för förlossningen, nu ploppar det ju ut ungar till höger och vänster och man börjar förstå att man ska vara med om samma sak snart. Jag är ju mest förväntansfull såklart och det är en sak som varje kvinna borde gå igenom(de som vill ha barn)Men det är klart man är nervös för smärtan och hur man kommer hantera den och hur allt kommer gå. Jag försöker fokusera redan nu på belöningen..öva på att tänka att se positivt på smärtan som kommer, försöka förbereda mig så mycket som möjligt, och prata mycket med darling. Vet att man som första gångs föderska aldrig kan föreställa sig vad det är man ska vara med om..men jag väljer mer att fokusera på resultatet, så jag har med mig det när jag ligger där. Jag är mer rädd för paniken och förlora kontrollen över mina tankar och att dödsrädslan ska komma in över mig. Men jag vet att man har underbara och kunniga människor runt omkring sig som kan hjälpa en på rätt väg. Det kommer bli så bra så:) Mer häftigt när det väl är klart, att man liksom har varit med om det, och lättnaden och lyckan som förhoppningsvis infinner sig. Åh jag längtar, samtidigt som jag tycker det är ganska skönt att det är två månader kvar;P

Jag får stilla min längtan med att gosa med lilla Flizan istället.:) Sen kommer ju Madde och barnen mycket hit, så barn kommer man få se mycket av i sommar.

Barnrummet går jag in i flera gånger om dagen..mest för att stå och kurra vid spjälsängen och känna på täcket, och den ulliga filten och klappa kudden och tänka att snart ligger våran lilla ÄB här:) Svårt att förstå, men sen kommer man in i det livet också:) Jag kommer ju ha många att fråga om råd iaf.
Men det känns bra nu iaf..jag mår bra..oförskämt bra faktiskt. Har inga krämpor, annat än att det känns som jag ska spricka bara jag äter minsta lilla hihi..måste nog minska mina portioner. Går ju ut och går varje dag och det gör inget ont, endast om bebisen o livmodern ligger o trycker på kissblåsan, då kan det vara lite obehagligt även om jag varit på toa innan jag går iväg. Men jag är skonad från andra saker än så länge med värkande rygg, vatten i kroppen, foglossningar, halsbränna och annat jobbigt. Jag kan röra mig mycket och jag tycker inte magen växer nämnvärt. Sen har jag ju mitt lyckliga humör som jag älskar..visst jag har mina småslängar av irritation ibland, men va fan man kan ju inte vara perfekt jämt. Men mest går jag runt på små rosa moln och tycker att livet som gravid är toppen. Mycket har nog också att göra med att jag går o är gravid nu på sommaren, min sinnesstämning skulle nog vara lite mer annorlunda om jag väntade barn under vintern.

ÄB rör sig som vanligt..jag brukar trycka upp mig mot Darlings rygg när vi ska somna, som stöd och då ligger darling och får hårda sparkar i ryggen.. Jag vaknar minst två gånger på natten o kissar, en gång mellan två och tre och sen när darling går iväg vid sex och då lägger jag mig alltid på rygg, klappar magen och får gensvar direkt av ÄB..det är mysigt och sen kan jag oftast somna om. Har börjat sova med en kudde mot sidan när jag ligger på sidan, lite under bröstet och sen tryckt mot magen.Jätteskönt verkligen och det gör att jag kan t.o.m ligga lite mer på mage(min favoritsovställning) Bästa känslan när man vaknar på morgonen på rygg och man lägger händerna på den allt mer höga magen och pratar med ÄB och h*n rör sig under mina händer och visar att h*n är där. Älskar verkligen min mage nu som är riktigt rund och fin nu. Inte för stor än och jag skulle vara jätteglad om den höll sig så här resten av tiden..Ja drömma går ju;P

Nu känns ÄB som en liten grabb, men mycket pga att jag räknade ut att jag känner 9 stycken som fått tjejer detta halvår..inga grabbar än så länge..men som sagt det kvoten tar ju inte slut bara för att många får tjejer..men det vore ju coolt om alla man känner får tjejer plus en själv haha.En mega tjejboom. Men det spelar mig absolut ingen roll vad det blir..Nu är man lite flickkär när man träffar lilla Felicia men det är klart man blir påverkad,,sen är jag ju så kär i alla små kläder som flickor kan ha..nästan larvigt intresserad. Men en tuff liten grabb är inte fy skam det heller:D
Men vi får se i slutet av augusti förhoppningsvis vad lilla ÄB är för någonting..Men mer välkommen och efterlängtad kan h*n knappast vara:D

Lite bilder på tillväxten får avsluta inlägget...


           
Imorgon går jag in i vecka 32..helt otroligt.Åtta veckor kvar..




Här är jag för tio veckor sedan, vecka 22, och jag kände mig jättestor här..lite skillnad
ser man iaf. Roligt att kunna kolla tillbaka.

Ha en bra dag/kväll!! Puss o kram Anna