~´Septemberbarn~
Lever rövare i magen gör h*n iaf..både pappa o mamma säger åt ÄB att lugna ner sig o förbereda sig för det som komma skall, men min ena sidan har definitivt ett skadat revben och små fötter kör över magen jämt. Darling brukar ligga o försöka hinna killa under dem hihi..Ibland gör det riktigt ont när den sprattlar som värst, men man ska inte ha det lätt nu sista tiden, bättre att vänja sig vid irriterande smärta. Det kan hugga till mellan benen också och det är inte heller det skönaste. Jag känner mig numera som en gammal tant när jag vaggar omkring..o ta sig upp ur soffan är inte det lättaste, speciellt om jag har en sprängfylld blåsa, då känns det riktigt segt, min stackars kropp behöver bli lätt igen:) Ena ryggsidan har en punkt där det ilar i också hela tiden nu..riktigt irriterande, för den sitter för högt upp för att vara en värk;-) Lite klagande från min sida nu sista tiden, men det blir så när man bara går o väntar o väntar och dagarna sniglar sig fram..man har ingen ro ELLER ork att göra någonting knappt. Man är liksom kluven till det mesta, mest av allt skulle jag vilja ha ett jobb nu sista tiden så dagarna går..för tillslut kommer ju ÄB ut..så är det ju...frågan är bara när??!!
Kan inte förklara hur gärna jag vill få en värk som jag reagerar på..mina andra små mensvärkar och hårda sammandragningar är bara mysigt på något vis..jag vill att det ska börja mola länge och mer ut i svank och på sidorna..jag vill att jag ska stanna upp o bara" auch, den där gjorde ont!" sen att den försvinner för att komma tillbaka..Sjukt att förklara men GE MIG SMÄRTA FÖR I HELVETE..ligg inte där och softa i mammas mage...kom ut o se solen, låt mig få se dig, hålla dig, älska dig ännu mer!!
Jag vet att jag sagt att jag känner mig lugnare, visst jag är lugnare över att den inte kom när den skulle, men jag är fasiken trött på väntan, trött på att försöka fylla dagarna med någon slags roande aktivitet, trött på att vakna utvilad och besviken, trött på att gå upp 18 ggr varje natt o kissa plus 30 ggr under dagen, trött på mina gravidkläder, trött på att inte kunna ligga på mage o sova, trött på att inte få ta ett glas vin och trött på att prata med ÄB genom 1 cm lager fett o hud. Jag vill ha min bebis nu och jag är så nyfiken på mitt nya liv, mina nya känslor och min roll som mamma.
Sen är jag ju väldigt lycklig o harmonisk i livet ändå trots brist på bebis :-P(går knappt att tro va efter mitt gnäll hihi)..men jag är så lycklig med min darling och vi har så roligt om kvällarna och vi tar vara på den här tiden och när jag tittar på honom så känner jag sån otrolig kärlek o samhörighet. Att ha hittat rätt i livet när det gäller kärlek och riktigt känna att det är han och jag o våra underbara barn för resten av våra liv och veta att han känner precis likadant det är en otrolig känsla. En sån trygghet och kärlek önskar jag alla. Jag önskar så att ÄB kommer vara lik sin pappa både till sätt och utseende..min fina darling:)
Men iaf..ingen ÄB än så länge och jag känner mig likadan idag som igår så jag tror vi alla får vänta på ÄB några dagar till iaf.. Men jag ska skynda mig att få iväg ett kort inlägg så fort the big day har varit här:).( Jag har ju flera fina läsare nu, över 50 stycken som följer den sista sträckan här nu och det är såå roligt..undrar vilka ni är..) Men som sagt, inget annorlunda än så länge...
Så ha en fortsatt bra dag, jag ska ställa mig o steka lite pankisar:-P
Puss & kram, Anna